Ja det finns många olika uppfattningar om detta kval.  Jag tycker vi var ett bättre lag än Munkfors så det var surt att inte gå upp. Vi hade det i egna händer och spelade uselt i sista matchen mot Stanstad. vi låg under med 4–0 innan vi kom igång och tog upp till 4–3 men tyvärr räckte det inte.  

Vi trodde nog att vi hade en extra livlina i att Karlstad skulle slå Munkfors, men tyvärr inte denna gång.  Att Karlstad skulle ha lagt sig som Christians skriver är nog bara hans sätt att släta över den dåliga coachningen i sista matchen, men jag håller med Sofia att de nog inte gav järnet, men är man redan klara så är man…

När började du spela innebandy och varför?

Jag började jättesent som 20-åring. Jag hade spelat fotboll i hela mitt liv och tillsammans med mina lagkamrater i VFF spelat och vunnit lite småmål turneringar. Tyckte att detta var ju en rolig sport och tänkte att det kan jag ju göra som komplement för att hålla igång på vintern när fotbollen har uppehåll.  

Jag hängde på nån polare och fick chansen ganska omgående att gå in och spela i laget. Jag upplevde sporten som ganska lätt jämfört med fotboll och mycket från fotbollen kunde appliceras på innebandyplanen. Framförallt tyckte jag det var jätteroligt och när jag sedan flyttade till Göteborg så satsade jag på innebandyn fullt ut och slutade med fotboll efter 18 års spel.

Hur träffades du och Christian?

Christian och jag träffades första gången 1993 när jag gått ut gymnasiet. Jag hade praktikplats hos idrottslärarna på gymnasiet och Christian som gick sista året deltog ofta i den frivilliga idrotten som jag ansvarade för.  Han fastnade nog direkt men för mig tog det några år tills han blev lagkapten i Westervik då blev han intressant och på den vägen är det.

Hur kom det sig att ni flyttade till Göteborg och hur kom det sig att du började i Älvstranden?

Vi flyttade till Göteborg 1999 mest för att jag ville det, både för att en annan stad lockade men också för att testa på att spela innebandy högre upp i seriesystemet än vad som var möjligt i Västervik.   Christian skulle spela för Älvstrandens herrar och jag var med när han blev visad runt i lokaler. 

Jag tog mod till mig och frågade om de hade något damlag (fast jag redan visste att de skulle spela i Elitserien). Jag fick provspela och jag trivdes direkt.  Ganska omgående fick jag förtroende att spela och det var en rejäl omställning från div 3 till elit men jag älskade det. 

Är du inblandad i Innebandy numera?

Jag är alltid inblandad då jag lever med en sambo som äter sover och andas innebandy dygnet runt.  Jag har dock inget uppdrag just nu.  Jag har tränat några damlag på div 2 och 1 nivå, Både som huvudtränare, men även som hjälptränare och fystränare.  Det är tufft och krävande men samtidigt otroligt roligt och givande. 

Att se spelare lyckas med något på planen det som man tränat på är en fantastisk känsla och slår egen prestation.  Jag tycker det är otroligt viktigt att damer fortsätter och blir tränare efter karriären. Det är alldeles för få. Den erfarenhet som jag kan bidra med både genom att ha spelat på hög nivå och som tjej kan aldrig en manlig tränare erbjuda.

Vad är dina största innebandy minnen?

När jag tänker tillbaka på min innebandykarriär så är det inte stora ögonblicken utan de små som poppar upp ibland som jag kan sakna otroligt mycket.  

Att ha träningsvärk för att vi gjort 100 grodhopp, när tränaren slänger in chips i vinstpotten i tvåmåls spelet och det utbryter fullt krig. 

När jag spelade i ett matchställ som tränarens katt kissat på.  

Det som jag hoppas att alla som någon gång lagidrottat får uppleva oavsett nivå.

Berätta om en episod från din västerviks tid som verkligen etsat sig fast i minnet:

Det är lätt. Vi spelade turnering på Gotland en sommar. Det var härlig stämning och härligt väder.  Vi gick till final som vi tyvärr förlorade.  Jag gick därifrån som matchens lirare i finalen samt turneringens bästa back det gav en rejäl ego-boost. 

Vilken drömsexa plockar du ut från Westerviks IBK tiden?

Målvakt: Heidi har helt glömt vad hon hette i efternamn, men hon kom från Linköping eller Norrköping tror jag och var lite äldre än mig själv. Hade härligt lugn och lite mammafigur.

Högerback:  Jag själv så klart. Mycket hög lägstanivå och en vinnarskalle och fysik som få slog.

Vänsterback: Min gamla radar partner Cecilia (Cia) Göransson.  Inte mycket till teknik, men stentuff och löpte fram längs kanten som en bulldozer.

Center, höger och vänster forward så får jag vara lite tråkig och svara samma som Sofia gjort

Victoria, Sofia och Evelina. Vi spelade samma år i Västervik så det blir ju lätt så då.

Starka duktiga spelare. Evelina och Sofia otroligt snabba och bra blick för spelet. 

Bägge rätt så små men fysiskt mycket starka. Den typ av spelare som jag gillar, mer vilja och vinnarskalle än talang.

Victoria en lugnare stabilare center som spelade bra åt två håll och som man som back kunde dirigera i försvaret. 

_____________

Webmaster Magnus Larsson tackar Maria för alla svaren.